Flygplatsmat – Heathrow

För några veckor sedan flög jag tur och retur till San Francisco och flög då via Heathrows flygplats på vägen dit. Surfade snabbt in på deras hemsida och insåg att mina drygt 6 timmar som jag skulle spendera där nog skulle gå att överleva då det fanns en hel del i matväg att välja på.

Till min lycka hittade jag bland annat igen Krispy Kreme som har fantastiskt goda munkar. En Key Lime munk fanns inplanerad över saker som vore himla gott att mumsa på. En bagel från Bagel Street hade jag också siktat in mig på. Grejen var nämligen den att jag skulle hinna med både frukost och lunch då mitt plan från Landvetter lyfte redan vid 6-snåret och att äta frukost hemma vid 4-snåret är inte riktigt min melodi.

MEN, nu blev ingenting som jag hade tänkt det. Även om Heathrows flygplats är ombyggd för X-antal kronor så är det en av de sämsta flygplatserna att hitta på. Dåligt skyltad och gångar åt alla håll och kanter. Landade på terminal 3 och hur jag än bar mig åt så hamnade jag på något märkligt sätt vid passkontrolen och vips var jag på utsidan där bagagebandet fanns och jag som bara skulle byta till terminal 1. Efter en lång promenad hamnar jag på terminal 1 och där får jag passerar säkerhetskontrollen och vips är jag på insidan igen. Terminal 1 är en väldigt liten terminal och där matutbudet inte var mycket att hurra för över huvudet taget. Med lite tur kan jag även ta mig bort till terminal 2, men det fanns inte mer att hurra för där. Försöker gå tillbaka till terminal 3 alternativt terminal 5 då det största utbudet verkar finnas där. Det finns inte en enda karta att tillgå över de olika terminalerna och i informationsdisken vet man ingenting. Men döm om min förvåning när jag nekas lämna terminalen, jag är fast här även fast mitt plan inte går förrän om 6 timmar! Jag blev lite paff då det aldrig har varit några problem att gå igenom säkerhetskontrollen igen om man gått ut så länge man har sitt boardingpass. Det fungerar då finfint såväl i Frankfurt, Miami, Newark som San Francisco, men inte på Heathrow.

Att lämna terminalen för att äta något var inte att tänka på, jag fick reda på att det fanns gott om alternativ att välja på inom den terminal jag befann mig inom. Jag vet inte riktigt om jag håller med, terminal ett var ingen kulinarisk höjdare över huvudtaget!

Pret a Manger är en kedja som brukar ha goda smörgåsar. Den som fanns på terminal 1 var dock av det minsta laget och utbudet var därför starkt begränsat. Min ost och skinkbaguett smakade dock gott, men knappast något man ramlar av stolen för den enorma smaksensationen.

Lagom till det var dags för lunch så hade jag nästan gett upp hoppet. Då jag inte hade någon vidare lust att äta kaviar eller ostron eller dricka exklusivt kaffe så fanns det bara ett alternativ kvar om jag inte skulle köra på en repris av frukostmackan vilket jag inte riktigt kände för. Det fick bli en kycklingburgare från Giraffe. Detta är nog en av de tråkigaste kycklingburgarna jag någonsin ätit. Kycklingen var extremt torr, pommes friten var sladdriga och brödet var även det torrt. Smakmässigt så var det inte vidare mycket smak alls. För 125 kr som denna kycklingburgare kostade mig så har jag ätit betydligt godare mat.

Sammanfattningsvis så kan man nog säga som så här, går ditt flyg från terminal 3 alternativt 5 så klarar du dig nog hyfsat bra matmässigt, går det däremot från terminal 1, 2 eller 4 så bad luck. Det fanns inte allt för mycket att hänga i julgranen där nämligen [enligt mig].

Reklam:

Kärleksrulle

På Tössebageriet i Stockholm jobbar konditorerna Anna Arvids och Cecilia Andersson. Nu inför jul har de tagit fram lite nya recept de delar med sig av till sina besökare. Själv blev jag sugen på att testa deras Kärleksrulle med Baileys.


500 g mandelmassa
200 g choklad (till pensling)

1 dl grädde
½ msk flytande honung
175 g mjölkchoklad
2 msk Baileys
20 g smör (rumstempererat)

Koka upp grädde och honung. Lägg i chokladen och rör ihop.

Tillsätt smör i små klickar och häll i Baileys, rör tills det blir en slät smet.

Plasta och ställ i kylskåpet i ett par timmar (bästa resultat är att göra tryffeln dagen innan och låta den stå ute i rumstemperatur och stelna).

Kavla ut två bitar med 250 g mandelmassa, 0,5 cm tjock

Stryk på tryffelkrämen på mandelmassan, rulla ihop och tryck ihop kanterna ELLER ta en kniv och skär av det yttersta (då blir det provsmakningsbitar *fniss*).

Smält choklad försiktigt och pensla på limpan.

Låt stelna och skär upp i önskade bitar.

Och? Jag kan inte bestämma mig vad jag tycker. Precis som det mesta som har med julgodis att göra så är det riktigt sliskigt sött. Så egentligen tycker jag inte om det. Men varför kan jag inte då sluta äta? *tuggar i mig en skiva till*

Reklam:

Gatumat i Beijing

Den sortens mat som Beijing nog mest är känt för är “gatumaten”. I alla reseprogram tvingas en reporter att äta skorpinjoner, larver och annat konstigt på pinnar.

Nä, vi testade varken silkesmask-kokonger (som tydligen ska vara krispiga på utsidan och gegga i mitten), skalbaggar, bläckfiskar eller odefinierat kött. Men lite foton från en av matmarknaderna kan vi bjuda på!

Tvåa från höger ser ni silkesmask-kokongerna.

Det är inte helt lätt att förstå vad som ligger i diskarna.

Men kineserna verkade glada för de här sakerna. För de tog ett par spett vars och gick och smaskade.
Bläckfiskarna här på fotot friterades innan man fick dem.

Rostade kastanjer stod de och sålde i vartenda gathörn.

Och mitt bland alla matstånden fanns det givetvis krimskrams också.

Reklam:

Baileys


Julen och Baileys-tid närmar sig. Förra året gjorde Maria Choklad & Havrecookies med en touch av Baileys och i år tänkte jag försöka göra lite julgodis med Baileys. Så nu är jag på jakt efter era favoritrecept. Men skynda er innan jag råkar dricka upp flaskan ;)

Reklam:

Pago juice – Lemon Lime

När jag var på Bagel caféet förra veckan så såg jag att det hade dykt upp en ny smak på Pago-juicen, Lemon Lime. Tyvärr så visade den sig vara slut, så jag fick aldrig smakat då. Men nu har jag fått en flaska i min hand.

1888 grundade de två bröderna Pagitz i Österrike märket Pago. Deras vision var att frukt skulle vara tillgängligt för alla i så naturlig form som möjligt – under hela året. Juicen finns numera i över 40 länder så man kan väl säga att bröderna lyckades.

Och smaken är riktigt frisk och fräsch. Precis lika god som deras andra drycker, så det är inget att klaga på. Det enda jag inte riktigt gillar är priset, som är lite väl i överkant.

Reklam:

1 2 486 487 488 489 490 592 593