Hotpot i Bejing

Vi fick ett tips om att besöka Houhaisjön i Beijing. Sjön ligger i norra delarna av staden och runt den trängs restauranger och barer.

När vi kom dit var det verkligen fullständig kaos med folk och alla restaurangerna verkade överfyllda. Men till slut fann vi ett ställe som hade ett ledigt bord, längst in i restaurangen.

Vi gick in, fick menyn och insåg att vi inte förstod ett ord. Förvirrade satt vi där och servitrisen som inte kunde ett ord engelska tittade förvånat på oss. På något sätt lyckades vi förklara att vi behövde mat och att hon fick välja vad vi skulle äta. Vi visste iaf så pass mycket att det blev Hotpot på något sätt.

Hotpot är en Kinesisk version av fondue. Man får in en stor gryta på bordet, fylld med buljong och kryddor. Sen beställer man in olika tallrikar med tunnt skuret kött, grönsaker (mycket kål och svamp), dumplings och skaldjur.

Vår servitris såg till att det landade potatisskivor, kål, två sorters kött, nötter, nudlar och en hel del andra små tallrikar på vårt bord. Försiktigt började vi att lägga ner en potatisskiva och en bit kött vars i grytan, och snegla på borden runt om hur de gjorde. Servitriserna stod en bit längre bort, alla fullt fokuserade på vad vi gjorde och fnissade. Till slut kom en tjej fram och log mot oss och tog över. Allt skulle ner, fast i rätt ordning. Potatisen hälldes först i och hon stod kvar hela tiden och såg till att allt blev rätt. Sen började hon, under konstant fnissande att lägga upp på våra tallrikar. Stackars dumma turister :)

Här ser ni oss, Chrisse & Millan.

Framför oss hade vi även fått in en skål med en brun sörja och tre färgade klickar i. Det skulle vispas ihop och allt vi hade på tallriken skulle doppas i den här skålen. Geggan var stark av curry och korriander (som ingen av oss gillar). Men allt på våra tallrikar var smaklöst, så det var bara till att doppa, undertiden alla servitriserna stod och tjuvkikade på oss och fnissade.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om Hotpot, men spännande och kul var det. Men inte direkt något jag längtar efter att få äta igen. Vår fullservicekväll med all hjälp, mat och dryck slutade på ca 160 skr. Och jag kan lova att vår fnissande servitris fick gott om dricks :)

Reklam:

Gatumat i Beijing

Den sortens mat som Beijing nog mest är känt för är “gatumaten”. I alla reseprogram tvingas en reporter att äta skorpinjoner, larver och annat konstigt på pinnar.

Nä, vi testade varken silkesmask-kokonger (som tydligen ska vara krispiga på utsidan och gegga i mitten), skalbaggar, bläckfiskar eller odefinierat kött. Men lite foton från en av matmarknaderna kan vi bjuda på!

Tvåa från höger ser ni silkesmask-kokongerna.

Det är inte helt lätt att förstå vad som ligger i diskarna.

Men kineserna verkade glada för de här sakerna. För de tog ett par spett vars och gick och smaskade.
Bläckfiskarna här på fotot friterades innan man fick dem.

Rostade kastanjer stod de och sålde i vartenda gathörn.

Och mitt bland alla matstånden fanns det givetvis krimskrams också.

Reklam:

Snurrmat i Kina

Vår resa i Kina började i Shanghai, där vi även för första gången fick testa det vi senare skulle döpa till “snurrmat”.

Man sitter runt stora runda bord där det mitt på bordet finns en snurrplatta. Det kommer rätt efter rätt som placeras på plattan och sen snurrar man helt enkelt och plockar åt sig av vad man vill ha.

Det finns hur många olika rätter som helst att välja mellan och det finns alltid något som passar alla.

Varje måltid börjar med en kopp te innan maten kommer in. Och på slutet kommer alltid soppan (som oftast var riktig rälig, som vi säger i Skåne). Till efterrätt blev det melonklyftor, äppelklyftor eller någon annan frukt.

Här nedanför kommer nu lite foton från olika restauranger vi besökte. Som ni snart ser börjar allt till slut se likadant ut ;)

Lunch i Shanghai

Middag i Shanghai

Ännu en middag i Shanghai

Lunch i Xian

Vår sista måltid i Xian (staden där Terrakottarmen finns) åts på ett ställe där det var underhållning till maten. Vi hade perfekta platser längst fram och jag kan lova att kameran gick varm och jag fick såå många snygga foton från föreställningen. Så trots att det inte har något med mat att göra så bjuder jag på två foton därifrån.

Reklam:

McDonalds i Beijing

McDonalds brukar vara ganska bra när det gäller att dömma matpriserna i ett land. Under vårt Kina-besök var vi utsvultna på salt och begav oss till McDonalds för att beställa in två BigMac&Co.

Priset: 44 cny (ca 50 skr för två menyer)

Och det smakade precis som hemma :) Minimorötter kunde man inte beställa in, däremot så kunde man få varma majskorn i en mugg.

Reklam:

Pekinganka

Chrisses och min drömresa var att få åka till Kina och se alla de där häftiga sakerna vi bara läst om. Nu i höstas blev vår dröm verklighet och här i bloggen kommer det bli några matinlägg från Kina.

Om man är i Peking så måste man ju bara testa den maträtten de är mest kända för, nämligen Pekinganka­.

Hos Wikipedia läser jag:

Pekinganka tillagas genom att skinnet skiljs från kroppen genom att man pumpar in luft innanför skinnet, varefter skinnet skållas och gnuggas med melass vilket ger det en mörkare färg och en aningen sötaktig smak när ankan sedan ugnssteks. Under ugnsstekningen rinner stora delar av fettet bort. På grund av den något krångliga tillagningsmetoden och att man behöver en stor ugn är det relativt ovanligt att man tillagar Pekinganka i hemmet, betydligt vanligare är att rätten tillagas på restaurang eller av cateringfirma.

Först fick vi in en massa andra smårätter. Allt från ankfotspaté till Anksoppa.

Men vi fick även räkor i sötsur sås

Kockarna kom ut vid borden och skar upp allt.

De enormt tjocka fettkanterna indikerar bara att det är en fin anka de serverat oss. Tyvärr tillhör det väl inte min favorit, men visst är det smakrikt.

Man tar en tunn tunn pannkaksliknande sak. Doppar en bit anka i den söta såsen och lägger i pannkakan tillsammans med kinesisk lök. Sen rullar man ihop och äter.

Att få äta Pekinganka i Peking var en roligt upplevelse och jag återvänder gärna till Peking igen!

Reklam: