Lyxbjörnar vs. Budgetbjörnar
När jag var på KaDeWe i Berlin fick jag tag i deras gummibjörnar. Att det skulle bli en tävling mellan Haribos och dessa var självklart!
Till vänster har vi de stora lyxbjörnarna och till höger budgetbjörnarna.
Haribo kostade 34 kr för 500 g.
Ka-De-We:s lyxbjörnar 2,28 € för 200 g, vilket är ungefär 21 kr.
Millans kommentar: KaDeWe:s björnar är större och mer detaljrika än Haribos björnar. Smakmässigt är det mer smak i KaDeWe-varianterna. Men trots det så går Haribos Goldbären som vinnare ut kampen. För det är inte tillräckligt mycket som skiljer sig åt smakmässigt för att motivera prisskillnaden. Bägge varianterna är fyllda av E-ämnen jag inte har en aning om vad det är, så det tänker jag inte ens ta upp här.
Reklam:
Matupplevelser i Berlin
Jag har en förkärlek till tyskland. Inte för att jag egentligen är sådär förtjust i varken språket eller maten. Men tyskarna och jag har en sak gemensam, och det är blåsorkestermusik. Jag verkligen älskar att marschera fram på gatorna där folk står och jublar.
Hur som helst så var orkestern nere i Berlin under Kristihimmelsfärds-helgen. Givetvis blev det massor av mat och här kommer en kavalkad av mina mobilfoton samt lite restaurangtips.
Till Hofbräu Berlin går man kanske inte främst för maten, utan snarare ölen och stämningen. En bit av tyskland när det är som bäst skulle jag vilja säga. Schnizeln var dessutom riktigt bra, potatissalladen mindre bra.
Original Wiener Schnitzel vom Kalb
mit lauwarmem Kartoffel-Gurken-Salat – 15,90 €
Och en riktigt klassisk tysk dessert, Apfelstrudel.
Lauwarmer Apfelstrudel
mit Vanillesauce – 6,50 €
Hofbräu Berlin – http://www.hofbraeuhaus-berlin.de/
Karl-Liebknecht-Straße 30
10178 Berlin
Vårt hotell låg tyvärr en bra bit utanför city, närmare bestämt i Siemensstadt. Men även där ute gick det bra att hitta vettiga ställen att äta på. Vänlig och trevlig personal och helt okej priser.
Filetspieß (ca. 250g)
Lammfilet, Rinderfilet, Schweinefilet
mit Salat von der Salatbar
als gebackene Kartoffel – 15,90 €
Steakhaus Nonnendamm – http://www.steakhaus-nonnendamm.de/
Nonnendammallee 98
13629 Berlin (Siemensstadt)
http://www.steakhaus-nonnendamm.de/
Wurst – överallt finns den. Currywurst, Rohwurst, Brühwurst, Kochwurst. Fast just denna är faktiskt gjord av marzipan :)
Uppe på sjätte våningen på Ka-De-We är det rena himmelriket för en sån som jag. Mat, mat, mat :) Tyvärr hade jag inte så mycket tid att strosa runt där, men ett besök på Gourmet Sushi-baren fick det bli. Platsar definitivt på fem-i-topp-listan över bästa sushin jag fått. Väl värt ett besök.
Gourmet Sushi-Bar
http://www.kadewe.de/en/home_english/
Reklam:
Tysk mat, del III
Tack för all respons på de tidigare inläggen om mina kulinariska äventyr i Berlin. Nu kommer det sista och det är nog det enda som innehåller riktig, genuin, tysk mat. Tysk husmanskost kanske man kan kalla det för. Jag vill dock varna känsliga läsare, då särskilt vegetarianer.
Vi hamnade sista kvällen på ett tyskt ölhak, Lemke hette det och låg precis bredvid slottet Charlottenburg. Det var nog lite av en turistfälla, de hade ölprovning, man kunde beställa in en meter öl (en hållare med glas som mätte en meter tillsammans) och menyn var övertydligt tysk. Det blev dock väldigt tydligt för en tjej i gruppen att det är bra att kunna tyska…för den översatta, engelska menyn återger ändå inte riktigt vad som kommer att serveras. Pork with mashed potatoes på engelska var Riesen Eisenbein mit Kartoffel puree…Ingen hade förväntat sig det som kom in.
Fläskbenet smakade lite överkokt och dallrigt, har jag fått en rapport om. Och det hedrar henne att hon smakade. Hon sa också att ärtpurén och potatismoset var rätt gott. Men det är lite läskigt när det är svinborst kvar på grisbenet som serveras. Men ack vad tyskt.
Själv gav jag mig på “spätzle”, en pastaliknande rätt som serveras lite som en omelett med ost, grönsaker och skinka. Jag åt det en del när jag bodde hos en schweizisk familj en sommar och det är nog det godaste som tyskarna kan åstadkomma, i alla fall utifrån det jag har smakat.
Jag betalade 13€ för denna rätt, ett glas vitt vin och dricks. Fast jag skulle nog inte velat ge servitrisen någon dricks alls, för hon krävde den trots att hon varit skitsur hela kvällen. Jag hann inte ens ta fram mynten förrän hon var tvungen att upplysa mig om att man minsann skulle ge dricks…
Sådär, då var det färdigt med den tyska rapporteringen för den här gången.
Reklam:
Tysk mat, del II
Eftersom jag inte är särskilt förtjust i korv överhuvudtaget, så valde jag att inte ens testa currywurst och liknande påfund. Det jag tyckte var lite charmigt var att det lite överallt faktiskt fanns korvgubbar med låda på magen. Tungt känns det som.
Den här korvgubben stod utanför slotten i Potsdam.
På kvällen dag 2 besökte vi en italiensk restaurang vid Sevignyplatz, där det kryllade av restauranger och uteserveringar. Vi hamnade på ett ställe som hade fast pris för en tre-rätters som bestod av dagens soppa, en pastarätt och en pannacotta till efterrätt. Jag var dock sugen på lamm, så jag lade mina 11 € på det istället. Till det drack jag något väldigt tyskt, Weinschorle, dvs hälften mineralvatten, hälften vitt vin. Tyskar gillar att blanda! Cola+fanta, cola+röd vin m.m
Tyskarna verkar vara väldigt förtjusta i gröna bönor också. Helt okej måltid, men lammkotletterna var väldigt tunna på kött.
Något som jag alltid tyckt smakar lite extra gott i Tyskland är deras cappuccino, de har inte alls samma latte-kultur, och det är något med cappuccinon som gör att jag som normalt sett inte dricker kaffe, kan klämma i mig minst en om dagen. Favoriten den här resan blev en cappuccino på ett café i Charlottenburg för €2,10 där man fick en liten bit mörk chokladmousse som bonus till. Det caféet hade jag kunnat sitta hur länge som helst på.
På stationerna i Berlin fanns det små stånd där det såldes färskpressade juicer, smoothies och fruktsallad. Det finns i London också, och jag tycker verkligen det såg fräscht och gott ut. För €6 fick jag en färskpressad apelsinjuice och en stor fruktsallad. Lite dyrt kanske, men gott!
Just denna inköptes på Berlin Hauptbahnhof. Mums!
Reklam:
Tysk mat, del I
Det var ett tag sen sist, men jag har samlat på mig lite matbloggningsmaterial, men tiden har inte riktigt räckt till att få upp det här. Jag är nyligen hemkommen från en studieresa med konstvetenskapsfolk i Berlin och givetvis har jag försökt ha med mig kameran även vid mattillfällen.
Tysk mat är väl inte alltid så…uppskattad. Det är mycket korv och öl, och det kändes inte bara som en myt när vi första kvällen skulle försöka få i oss något snabbt på en öppen tysk pub i närheten av hotellet. Det fanns inget för vegetarianen i sällskapet, det fanns däremot gulaschsoppa, leverkorv, blodkorv, boulette (pannbiffaktigt) och liknande. Så de flesta gånger vi åt ute så blev det mat från andra kök än det tyska.
Eftersom man brukar säga att Berlin är den största turkiska staden efter Istanbul, sett till antalet turkar som bor där, så är deras influenser i matkulturen tydliga. Det kryllar av Döner-ställen där deras variant av kebab serveras. Den har lite mer tillbehör än den svenska kebaben och ett rostat, lite mer knaprigt bröd. Jag hittade en god falafel i närheten av Brandenburger Tor, med detta bröd och det var grymt gott. Den kostade € 3,50, helt okej med tanke på att vi befann oss mitt i turistsmeten.
På kvällen sammanstrålade stora delar av gruppen vid Oranienburg Tor där det låg en hel mängd med indiska krogar. Det fanns mat från € 3 och uppåt och vi lyckades hitta ett ställe som kunde ta emot ca 35 personer utan förbokning. Jag beställde en ny favorit, nämligen en vegetarisk rätt som består av en indisk ost, som påminner lite om halloumi men som är mycket mildare i smaken. Den tillagas i en spenatgryta med massa kryddor och har blivit en favorit.
Senast jag åt indiskt tipsade min syster om att testa indiskt öl, så det gjorde jag, jag som normalt inte dricker öl.
Kan erkänna att det var gott med öl till indisk mat, men jag orkade inte en hel halvliter som glaset innehöll. Mat, öl och ett naanbröd landade på € 14 inkl dricks, helt okej pris det också tycker jag.
Reklam: